I takt med den digitala utvecklingen blir texter i olika medier ofta svårlästa. Trots att det krävs av oss att vi själva söker
vår information ses texter mer och mer som ett designelement och som dekorationer i en layout. I många fall finns en minimalistisk trend som är så påtaglig att texten förminskas för att inte ”störa” bilderna. Att många människor inte kan läsa texternas budskap tycks sakna betydelse.

Vanligt idag är exempelvis pastellfärgade texter på vit
bakgrund eller tvärtom vita texter på pastellfärgad bakgrund, vilket är mycket svårläst eftersom kontrasten blir för dålig. Om kontrasten är dålig hjälper det inte med förstoring. Svårläst, men mycket vanligt är också att texter läggs direkt i bilder utan en enfärgad, kontrasterande platta som bakgrund. Det svaga ögat måste då leta upp bokstäverna i bilden vilket för många är omöjligt. Förutom dåliga
kontraster i TV ligger namn och titel på en intervjuad person alldeles för kort tid för att hinna läsas.

Offentlig information från exempelvis kommuner, landsting och statliga myndigheter är inget undantag. Särskilt allvarligt är otydlig text på läkemedelsförpackningar. Uppläst information underlättar för den som inte kan se en text men för den stora gruppen synsvaga som kan läsa tydlig text bör det ses som ett komplement. Många
har också nedsatt hörsel.

Några råd för bättre läsbarhet:

• Kontrast
  = största möjliga ljushetskontrast mellan text och bakgrund

• Tydliga typsnitt
  = största möjliga skillnad mellan text och bakgrund
  = enkla, rena bokstäver utan hårstreck/ seriffer
  = ägde – inte ägde

• Undvik kursiv – förtydliga med fetstil
  = spårvagn – inte spårvagn

• Rätt storlek/format
  = varken stora, feta rubriker eller text mindre än 12 punkter

• Normalt radavstånd
  = sammanhållen textbild

• Lagom mellanrum mellan bokstäver och ord – knipning